Hej. Jag kan inte blogg mer än detta lilla inlägg för att jag ska upp och läsa min bok. :)

Återkommer snarast!

puss<3 

Jag är hemskt ledsen för den dåliga uppdateringen, det är jag! D

Kanske bloggar lite då och då, inte just idag, för jag ska vara i stan i typ 8-9 timmar.

OCH VET NI VAD, JAG HAR ÄVEN BLIVIT ETT JEDWARD-FAN. Dom är söta.

Kommentera och dela med er av det god på bloggen, för jag lovar att jag kommer skriva mer. Jag har ingen aning om vad det är med Lovisa, hon är bara sjukt - seg som vanligt, skulle jag tänka mig.

PussRonjaBieberGrimesJedwardÄrSötaTvillingar,JagTy
ckerOmTwilight<3

Okej, belibers. Nu är det så att jag har blivit admin på en Justin Bieber sida, så det skulle vara super om nu gillade sidan! :)

Klicka HÄR för att komma till sidan. Tack. Den 8:de delen kanske kommer upp idag. Det beror hur det blir. :)

ppuss,

Hejsan. Jag måste tyvär ta en liten blogg pause. Det är inte så att den tar flera dagar, men jag hoppas ni förstår. Jag har bara vänt på dygnet, jag menar vilken ungdom gör inte det när dom har lov & är lediga? Jag ska bara föröka att vända tillbaka det, men förhoppningsvis kommer jag blogg imon. :)

Puss, ronja.

 Awe, värkligen? Funderar på att börja skriva på del 6 :)

  Kolla kolla! klicka för att få den större ! :D

Jag började skratta åt han så egentligen dåliga humor. För när jag kom fram så tog han ett stadigt tag om min hand och drog mig närmare. Jag drog med mig honom in i mitt rum och vi la oss på sängen. Jag var så himmla trött att jag nästan somnade på en gång. Men innan jag somnade la Justin armen om min midja, och det kändes så rätt just då!

--

Jag vaknade utav att någon knackade på min axel.

- Vad? sa jag sömnigt.

- Du snarkar, sa någon.

Jag satte mig hastigt upp.

- Vafan gör du här? skrek jag.

- Eh, Jenna?

- OMB, Justin heeej homie! Vad gör du i min säng... utan tröja?

- Men hallå Jenna? Du är ganska glömsk av dig, skrattade Justin.

- Eh, Justin? Jag fattar inte?

- Du var antagligen för trött, sa han och suckade... Sedan berättade han allt för mig. Hade jag sagt att det var okej för mig att jag sov i min säng? JAG? Men herregud Jenna, han är den första killen som sover i samma säng som mig.

- Justin, du är den första killen som sover i min säng samtidigt som mig.

- Jenna... Vi sov i samma säng typ hundraen gånger när vi var små.

- Aha...

- Jenna?

- Ja?

- Hadde du känslor för mig när vi var små?

- Hm...

Det tog ett tag innan jag svarade.

- Ja, det hade jag. Hade du för mig?

- Ja... Jag tror att...

- Att? frågade jag.

- Jag fortfarande har det, sa han och rodnade.

Jag blev helt stumm... Kunde inte säga något. Och när jag inte sa något så vände Justin på huvudet, bort ifrån mig. Jag får inte mista honom igen...

Justins perspektiv :

Vafan hade jag sagt? När hon inte sa något så förstod jag att hon inte kände detsamma för mig. Eller det var vad jag trodde, innan hon tog tag i mig och vände mig mot henne. Hennes bruna, glänisiga ögon kollade rakt in i mina.

- Justin...

- Jenna?

- Jag tror att...

- Vad tror du?

- Jag tror att jag alltid har varit kär i dig.

Jag kände en stor tyngd från mitt hjärta lyfta.

- Jag trode inte att du tyckte om mig på det det sättet, sa jag och suckade lättat.

- Men Justin. Du förstår väll att du och jag inte kan bli ett par ännu? Vi träffades efter så många år idag. Det går inte bara vips, och så får man tjejen man älskar.

- Jag förstår. Men det är skönt att mina känslor är besvarade, sa jag och borrade in näsan i hennes hår. Jag drog ett djupt andetag genom näsan så jag kände hur gott hon luktade. Jenna hade börjat andas tungt, så jag antog att hon sov. Jag tog fram min iPhone och knäppte några kort på henne.

- Justin... mummlade hon.

- Ja?

Men jag fick inget svar.

- Jag måste säga till Justin...

Awe, hon pratar i sömnen.

- Att jag älskar honom....

Hörde jag rätt? Jag kröp tätt intill henne och kysste henne på kinden.

- Vad gör du Justin? frågade Jenna förskräkt.

- Jag vet att du älskar mig, sa jag. Du sa det nyss.

- Jag har inte sagt nå... Åhnej, pratade jag i sömnen? frågade hon och halvlog.

- Ja, du sa att du måste säga till mig att du älskar mig, sa jag och log stort.

Det var tyst en stund, tills någon knackade på dörren.

- Gumman, vi äter frukost nu, sa en kvinnoröst.

- Öhm, okej mamma. Kom inte in, jag har precis... duchat, sa Jenna.

Tänk att hon ljög för min skull!

- Okej, sa Jennas mamma. Men klä på dig och kom ut och ät.

- Jadå.

Jag hörde Jennas mamma gå därifrån.

- Hur ska vi göra? frågade jag.

- Du kan typ klä på dig dina kläder, hoppa ut genom föntret, och sedan ringa på dörrklockan?

- Okej, sa jag och hoppade i mina kläder kvickt som attan.

Jennas perspektiv :

Justin hade precis hoppat ur fönstret och jag klätt på mig kläder när mamma öppnade dörren och steg in.

- Kommer du snart eller? frågade hon oroligt. Döljer du något för mig?

- Nejdå mamma, sa jag. Och om jag hade gjort det skulle jag har sagt det när du frågade.

Hon log lättat.

- Okej, men din pappa är iväg, så det blir bara du och jag hemma.

Just då plingade Justin på dörren.

- Mamma, kan du gå och öppna?

- Okej då, gå och ät du.

Mamma gick iväg, men jag gick inte till matsalen. Jag ville se hur mamma reagerade när hon såg Justin. Nu var hon framme vid dörren. När hon öppnade så såg hon väldigt förvånad. Jag började fnissa tyst, men tillräckligt högt för att mamma skulle höra. Hon vände sig om och kollade konstigt på mig.

- Justin Bieber? frågade hon och kollade fortfarande på mig.

- Eh, ja mamma. Det är min bardomsbästis. Eller, ja vi är ju fortfarande bästisar. Hej Justin föresten, sa jag och gav honom en lång kram.

- Tänk att det har gått åtta år sedan.

- Ja, kolla vad stor du har blivit. Inte så lång, men längre än mig.

- Ja, men du har inte växt så mycket du, men tillräckligt, sa han och vi brast i skratt.

- Jenna, visste du att Justin skulle komma.

- Ähm... Ja, han fick tag på mitt nummer på något random sätt.

- Men...

Jag stampade honom på foten.

- AAAJ... Kramp, sa han och kollade på en förvånad Yvonne. (JENNAS MAMMA HETER YVONNE!)

- Hej Yvonne, det var ett tag sedan, sa han och sträckte ut handen.

Dom skakade hand, och jag vände mig mot Justin.

- Åt du frukost på flyget.

- Nej, flyget har så äcklig mat.

- Men jag ska precis äta frukost, så du kan ju äta med mig.

- Okej, tackar.

Jag och Justin gick mot matsalen där mamma had dukat ut massor med mat.

- Wow, sa Justin.

- Justin, vi äter inte upp allt om du tror det. Det är bara såhär mycket mat på bordet när pappa inte är hemma, sa jag och skrattade.

--

Del fem, Herregud, jag har aldrig bloggat så här mycket.

puss